Satrapen Harpalos i Babylon vågade ej ens afvakta hans ankomst, utan flydde och värfvade för sina skatter grekiska legotrupper.
Oaktadt Alexanders eget exempel gick föreningen emellan de båda folken ej särdeles raskt framåt. Han hade redan förut äktat Roxane; han tog nu äfven Darius’ äldsta dotter, Statira (Barsine), till sin gemål. Han gaf Statiras syster, Drypetis, åt Hephästion och förmälde Persiens förnämsta qvinnor med sina generaler. Mer än 90 äktenskap ingingos sålunda på en enda dag. Han uppmanade soldaterna att följa officerarnes exempel, och han lemnade sjelf hemgift åt dem, som äktade asiatiska qvinnor: 10,000 följde uppmaningen. Bröllopsceremonierna åtföljdes af storartade fester.
Dessa giftermål voro ett förträffligt medel för de båda folkens sammansmältning. Alexander försökte äfven att befrämja föreningen genom organisationen af sin krigshär. Satraperna skickade honom 30,000 unga Perser, hvilka han kallade sina epigoner, och lät beväpna och inöfva dem såsom Makedonierna. De senare betraktade denna nya trupp med afundsjuka. Glömmande Alexanders välgerningar, hvilken nyss med 20,000 talenter (öfver 70,000,000 kronor) hade betalt deras skulder, blefvo de uppstudsige och begärde alla att få hemresa. Alexander, förtörnad, uttog sjelf 13 af de mest högljudda i den sorlande hopen och utlemnade dem till bestraffning. Sedan återkallade han i deras minne den magt, välmåga och ära de hade Philip och honom sjelf att tacka för. »Gån», tillade han, »och sägen Grekerna, att Alexander, öfvergifven af eder, har anförtrott sig åt de barbarers trohet, hvilka han besegrat!» Derpå gick han in i sitt tält och vägrade under två dagar att se sina bästa vänner. På den tredje sammankallade han anförarne och utdelade åt dem befälet öfver en helt och hållet persisk här. Underrättade härom, kunde Makedonierna ej uthärda den tanken att i konungens ynnest efterträdas af Perserna. De skyndade i massa till hans tält, bådo honom visa sig och anhöllo om förlåtelse. Han närmade sig; vid åsynen af deras förödmjukelse och deras förtviflan besegrades han och blandade sina tårar med deras. Ett gästabud, till hvilket 3,000 voro inbjudne, beseglade försoningen. 10,000 Makedonier, som ålder eller sår gjorde oförmögne till vidare tjenstgöring, hemskickades. Han skänkte dem utom nödiga respenningar en talent hvar och gaf Krateros, näst Hephästion Alexanders bäste vän, i uppdrag att hemföra dem.
Ungefär samtidigt fick Alexander en stor sorg: Hephästion, hans förtroligaste vän, dog. Han anstälde en begrafning, sådan man förut aldrig skådat: hon kostade inemot 40 millioner kronor; och han frågade Amons orakel, om Hephästion kunde få hedras såsom gud eller
