uppmaning begaf han sig till Italien och höll just på att färdas öfver det Joniska hafvet, då Grallerna anlände till Grekland. Det är bekant, huru han i början besegrade Romarne, sedan kämpade på Sicilien, och efter att hafva lemnat denna ö slutligen förlorade en stor drabbning, hyilken nödgade honom att återvända till Epeiros. Återkommen dit, inkastade han sig hufvudstupa i de tvister, som upprörde Grekland. Plötsligen infann han sig i Makedonien, hvarest Antigonos Gonnatas, Demetrios Poliorketes’ son, efter Gallernas försvinnande bemägtigat sig kronan. Pyrrhos vann phalangen på sin sida och gjorde sig till herre öfver nästan hela landet, men innan han hann fullborda denna eröfring, kastade han sig i ett annat företag. Han kallades nemligen till hjelp af Kleonymos, hvilken gjorde anspråk på tronen i Sparta, och anlände år 273 under murarna af denna stad, som hade blifvit befästad för att kunna göra motstånd emot Kassander och Demetrios. Konung Aräos var för tillfället borta på Kreta; hans återkomst och en hjelptrupp från Argos tvungo Pyrrhos att upphäfva belägringen. Då han sedan äfven tvangs att lemna Argos, hvilket han till hämnd härför intagit, blef han under borttågandet dödad genom en tegelsten, kastad af en qvinna. Efter Pyrrhos’ död tillföll Makedoniens tron Gonnatas och hans ätt på allvar. Förgäfves inträngde Alexander, Pyrrhos’ son, ännu en gång i Makedonien (267); förgäfves anfölls det af en ny skara Galler; Antigonos förblef segrare, och Makedonien, beröfvadt sina asiatiska besittningar och öfvergifvande sina drömmar om herraväldet på andra sidan hafven, inskränkte sig till fullföljandet af Philips första plan, herraväldet öfver Hellenerna. Ställningen blef åter ungefär densamma som den hade varit år 359, utom det att sedeförderfvet blifvit ännu större och en förslappning i det politiska och det andliga lifvet inträdt, hvilken angaf ett obotligt förfall.
5. Det Achäiska och det Ätoliska förbundet till Romarnes inblandning i Greklands angelägenheter.
Athen, Sparta och Thebe hafva fallit; två dittills nästan okända folk, Achäer och Ätoler framträda på den tomma skådeplatsen. De achäiska städerna, hvilka till följd af Korinths gynsammare läge för den handel, som idkades vid dess vik, hvarken kunnat förvärfva sig rikedom eller magt, bildade redan tidigt ett förbund, men deltogo aldrig i Greklands stora angelägenheter utom vid Chäroneia. Makedonierna
