Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 509.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
509
greklands konst.

templen i Selinus på Sicilien, vidare templet på Ägina och några tempel i Akragas (Agrigentum) samt Poseidonion i Pæstum.


Plastik.

Den äldsta tidens plastik knyter sig till rent mytiskt-symboliska namn, som Dädalos, Evcheir o. s. v. I den historiska tiden nämnas Rhoikos (c. 600 f. Chr.) och Theodoros, båda från Samos, såsom bronsgjutare; Smilis är de äginetiska konstnärernas stamfader. Ett af de berömdaste arbeten från denna tid, som den antika literaturen omtalar, var Kypselidernas låda, en af den korinthiske tyrannen Kypselos (655—625) till templet i Olympia skänkt låda af cederträ med inlagda och graverade figurer ur mytkretserna. Gudarnes bilder voro ursprungligen formlösa stenar och trästycken, hvilka man efter hand försåg med menskligt hufvud och utstående klossar till upphängande af kransar (Hermer). Vidare synes man hafva försett bilderna med utskärningar, som skulle antyda armar och ben, ehuru armarne ännu voro efter hela längden sammanhängande med bålen, och benen sinsemellan sammanväxta. Slutligen bildade man fullkomligare statyer, med armar och ben lösta från kroppen.

Ofta användes elfenben i förening med guld till gudabilder (Agalmata chryselephantina), så att de draperade delarne återgåfvos genom guld, de nakna genom elfenben. Gudarne framstäldes ofta stående, men lika ofta sittande på tronstolar och bärande andra gudabilder på handen (så Zevs och Athena med Nike på handen). Till att höja den grekiska plastiken bidrog i hög grad uppkomsten af bildstoder öfver segervinnarne i de olympiska spelen, genom hvilkas framställande konstnärerne fingo det rikaste tillfälle att framställa den nakna menniskokroppen i rörelse, under brottning, kapplöpning, diskoskastande, knytnäfsfäktning o. s. v. (Athletstatyer).

Ej få verk från denna period hafva kommit till vår tid. Utom de redan omtalade, den pelasgiska tiden tillhörande lejonen öfver porten i Mykenäs borg, kunna vi nämna de äldre metoprelieferna på ett af templen i Selinus. Kroppsformerna äro tryckta och framställningen synnerligt naiv. Vi kalla denna äldre, stränga, stela stil den archaistiska, eller, emedan den länge bibehöll sig för religiösa kultusbilder, den hieratiska.

Det märkvärdigaste plastiska verk, denna tid har efterlemnat, är gafvelgrupperna från templet på Ägina funna 1811, restaurerade af Thorvaldsen och uppstälda i Glyptotheket i München. De framställa båda scener ur striderna mellan Greker och Trojaner: i den ena