som Harald Hildetand öfwer sin Fader skal låtit rista, eller den Runsten, som Stephanius wil, man skal hålla för Kong Snjos Grafwård, hwilken wid Longobardernes Utgång säges hafwa regerat. Mycket mindre kunna Kong Gorms och dess Gemåls Minnesmärken ifrån denna Lista utslutas; emedan deras Innehåll wäl tyckes wara så tydligt, at ingen Ting däremot kan wara at inwända. Dock äro de Stenar, som omtala Hakes Färd til Upsala, så framt de höra til den Tid, då Hake Sjö-Konung från Norje fördref Ane den gamle från Upsala, och sjelf intog dess Thron, ännu starkare Bewis, än alle de föregående, at det i djupe Hedendomen icke warit owant i Norden, at med Runor tekna berömlige Mäns Wårdstenar.
Jag borde wäl och nämna de Runstenar, på hwilke man läser dessa ord: harda guden, så framt den Bemärkelse, man dem länge sedan tillagt, at de betekna Guden Oden, icke redan wore utdömd, och det tillika bewist, at samma Talesätt om ingen Gud, utan, då det förekommer, om en mycket god Man, brukas. Act. Lit. Svec. 1730. pag. 74.
Utom desse, kunna de upräknade Runstenar, så framt de höra til den Tid, man dem tilägnat, i Anseende til Antalet, wara nog tilräcklige, at bewisa det som åstundas, emedan på dem både Magog, Thor, Oden och Frigga, Sodoms och Tyri Wälmagtstid, Cimbrernes Härtåg, och Geiters eller Göthes Utfärd, för eller icke långt efter Christi Födelse, utom flere wåre Hedniske Konungars Åminnelser blifwit igenfundna. Men kanske, at dessa Fynd icke äro af så godt Gryt, som deras Beskrifware och förste Uttydare sig inbillat. Hvilket jag nu, inom en föreskrefwen Korthet, kommer at undersöka.
Det är nogsamt bekant, med hwad Agtsamhet man wid Ungdoms Upfostran söker, at ifrån de späda Sinnen utestänga alla falska Inbillningar och Fördomar, emedan de med Åldren gemenligen mera rotas, och blifwa ännu swårare at qwäfwa. Kärlek til Sanningen är den, med hwilken man både bör börja och sluta; och är det såleds med en förnuftig Eftertanka intet enligt, at tro alt, som säges, blott därföre at man så förr blifwit underwist, af en wördig Fader, Läromästare, eller andre, huru stor och deras Förtjänst äljest måtte wara. Skulle jag i detta Fall så göra; så wore Saken redan afgjord, och denna lilla Undersökning mindre nödig.
