Snjo, nämligen Dana Konung, Siwards Son, under hwars Regering de, som af Utlänningar blifwit kallade Longobarder, för Hungers skull måst flytta från Danmark, och annorstäds söka sig Boställen„. Inscripto disertis verbis edicit Balderi hujus patrem fuisse Snionem, Regem nempe Daniæ, Sivardi filium, cujus sub imperio fame compulsi novas quæsituri Sedes è Dania migrarunt illi, qui exteris dicti sunt Longobardi. Skriften på denne märklige Sten lyder, efter Ritningen, som på honom både här och hos Wormius finnes, sålunda: Balthur risthi Stin thansi auftar Snigur, hinar fathur kunuak sin, thiakn guthan, auk Tufu muthur sina. Thair liga bithi unt this haugi, men läses på anförda Ställe annorlunda, så at de tre eller fyra Ord, som följa på Snigur, förwandlas i dessa: hin guder fadur kunug, til fölge hwaraf Uttydningen blifwer denna: “Balder reste denne Sten efter Sniger, en god Konung, sin Fader, en god förnämlig Man, och åt Tufwa sin Moder. De ligga både under denne Hög„. Hela Saken beror först på De få Ord, som äro annorlunda läsna, än Afritningen medgifwer, och som på flera Sätt wäl skulle kunna förklaras, om man dem med en lika Frihet omstöpa wille. Sedan fordras en ny Undersökning om K. Snjos Tid, Namn och Regemente, och ändteligen, om det för någon Konung kunnat wara et Hedersnamn, at heta god Tegn, eller en annan Förstes Tjänare och Ämbetsman, som man wil at Snigur här skal heta. Altsammans är så otydligt och inwekladt, at man ingen Reda kan hafwa därpå, och bewiser sålunda intet.
Om Ragnar Lodbrok däremot säger Saxo, at han låtit til Åminnelse af sin Seger, sedan han ihjälslagit Bjarmernes Konung och drifwit Finnarnes på Flygten, på Stenar uthugga sina Bedrifter, och dem på Stället sedermera upresa: Biarmorum Rege interfecto, Finnorum vero fugato, Regnerus Saxis rerum gestarum apices præ se ferentibus, hisdemque superne locatis, æternum victoriæ suæ Monumentum affixit. Man må därföre wäl undra och beklaga, at denne Häfdateknare icke infört desse Stenars Mening, såsom han i Företalet säger at han gjort med alla slika Nordens Stenkrönikor, dem han berättar, af Täflan med de Romares Minnesmärken hafwa blifwit tilredda, och på Wers uti både löse och jordfaste Stenar med dess egne Bokstäfwer uthuggna. Nec ignotum volo säger han, Danorum antiquiores conspicuæ fortitudinis operibus editis, gloriæ æmulatione suffusos, Romani Styli imitatione, non solum rerum a se magnifice gestarum titulos exquisite contextus genere, veluti Poëtico quodam opere perstrinxisse; verum
