etiam majorum acta patrii Sermonis carminibus vulgata, lingvæ suæ literis, saxis ac rupibus insculpenda curasse. Quarum vestigiis, seu quibusdam antiquitatis voluminibus inhærens, tenoremqne veris translationis passibus æmulatus, metra metris reddenda curavi; quibus scribendorum series subnixa, non tam recenter conflata, quam antiquitus edita cognoscatur. Jag sluter häraf åtminstone, at dessa Ragnars Stenskrifter intet warit på Wers, om de äljäst någonsin set Dagen. Troligare är det, at denna Mening om Ragnars Segerstoder af Saxo själf blifwit diktad, för at med så mycket mera Behaglighet göra et Slut på detta dess Fälttåg mot Bjarmer och Fjäll-Finnar, som han annars intet håller för mycket hederligt.
Nu komma ändteligen de Griftwårdar, som Konung Harald Gormson låtit göra efter både sine Föräldrar. När Saxo omtalar Drottning Tyra Danabots Dödsfall, säger han, at Harald låtit begrafwa hänne icke långt ifrån sin Faders Hög; hwaräst uti hans Tid et Guds-Hus war imellan både desse Makars Griftwårdar: Thyra Danicæ Majestatis caput absumta est. Cujus corpus Haraldus amplissimo funere elatum magno cum omnium plangore non longe a patris tumulo sepulturæ mandavit. Ubi nunc quoque Sacrarium perspicere est, duorum conjugum socialibus bustis intersitum. Sedan omtalar han en owanligen stor Sten, som K. Harald upbådat hele sin Skepshär, at med Oxars Tilhjälp bringa från Stranden, där han i Jutland blifwit funnen, up på sin Moders Hög; hwilket Upsåt han likwäl måst låta fara. Post hæc Haraldus, äro hans Ord, totam regni classem exerens, ne parvo apparatu magnæ molis pondus aggrederetur, junctis hominum boumque copiis inusitatæ magnitudinis saxum Jutico littore repertum, quo matris tumulum insigniret, abstrati jussit - - Inter hæc Haraldus circa tractum lapidis occupatus - - Poenituit tunc Regem pecudalibus jugis humanas alligasse cervices. Nam cum omisso vehendæ molis proposito, tractum Saxi in belli apparatum convertere voluisset, gravissimum militis Supercilium expertus est. Man kan såleds af Saxo på intet Sätt styrka det Påstående, som gemenligen göres om Jällinge Runstenar, at de ifrån K. Harald Blåtands Tid skola witna om Runstenars Ålder i Norden. Vulcan. de literis & lingua Getar. & alii sequ. temp. Snarare må man af denna Saxos Förtälgning sluta, at inge Stenar uti Haralds Tid kommit uppå dess Föräldrars Högar. Torffæus in præf. ad Trif. hist. widgår ock, at själfwa Skriften är yngre, än K. Harald Blåtands Tid; och äro flera Ord däruti misstänckta. Störste Stenen läses sålunda: Haraltr Kunugr bath gaurua kubl thausi aft Gurm fathur sin auk aft Thiur-
