ui muthur sinala. Hiraltr (tha er Ottr) Kassor van Tanmaurk, och på andra Sidan, under en Drake, om hwars Kropp en Orm sig slingrat: ala auk Nurviag, samt på den tredje, under en Man med Helighetstekn kring Hufwudet: auk tinisa folk (thioth) kristno. Hwilket alt, om de förmenta Rättelser äro tåleliga, i Anledning af hwad Olof Tryggwarsons Saga förmäler om Käjsar Ottos Förrättningar i Danmark och Norje wid denne Tid, förmodeligen sålunda kan förklaras: Harald Konung böd göra denne Hög efter Gorm sin fader och efter Tyra sin Moder, då Käjser Otto wann Danmark, och alt Norje, och detta Folk kristnade. Dock såsom i denna Öfwersättning åtskilligt är wågat, hwartil Ritningen wäl någon, fast icke fulkomlig, Anledning gifwer; så må hon komma ibland de Gissningar, som, då man om rätta Sammanhanget är willrådig, endast framsättas för at skärpa någons Eftertanka, som måtte hafwa Tillfälle at taga desse Stenar uti et nogare Ögnasigte. På andre Stenen, som är mindre och utan Krus, läses nog rent: Gurmr Kunugr garthi Kubl thusi aft Thurui kunu sina, Tanmarkar-But. d. är: Konung Gorm gjorde denne Hög efter sin Qwinna Tyra Danabot. At förlika den Motsäjelse, som tyckes wara imellan denne Sten och hwad Saxo om Drotning Tyras Död och Begrafning berättar, skulle blifwa för widlyftigt, och til närwarande Ämnes Uplysning föga tjänligt. Nog, at desse Stenar intet kunna sägas wara från Konung Haralds Tid, och at de på den ene befintliga Ritningar, utan Afseende på Språket, flytta deras Tilredande til de Tider, då Folks Sinnen i Norden warit upflyldta med Wördnad för Helige och Fasa för Drakar och Ormar.
Jag måste då bekänna, at jag ibland alla ännu bekanta Runskrifter, aldrig wet en enda, som med något Skäl kan hållas för hednisk.
Det man menar, at de Runstenar, som finnas i Kyrkomurar, skola wara antingen i elfte eller tolfte Århundrat ditlagde, är mycket owisst. De förste Christne hade här i Norden, såsom annorstäds, inga Kyrkor; utan höllo sin Gudstjänst under öpen Himmel: hwarefter ännu på några Ställen i Riket et eller annat Minnesmärke är at syna, som jag, efter min Tanka, et sådant wid Norrköping igenfunnit, och tilkänna gifwit i Berättelsen om Norrk. Åld. och Öd. 34. Halfs. De Kyrkor, som sedan, jämwäl i förnämnda Tidhwarf, bygdes, woro, så mycket man af Historien kan samla, mest af Trä, som i något senare Tider, då dessa
