detta haft flera sig förbehållna politiska Afsigter, som af hans följande Gärningar med mycken Misstanka framlysa. Hwarwid det ock tyckes förtjäna någon Anmärkning, at dess Brud Rikissa, som sedan fick en Rysk Prins, och ändteligen K. Swerker i Swerje, med Käjsarinnan Rikenza, eller, som hon äljäst kallas, Rixa, haft samma Namn; hwilket hon därföre efter hänne torde bekommit, til at dymedelst så mycket närmare förena Tyska, Polska och Danska Förstliga Husen emot Slawerne. Helmold. Chron. Slav. Lib. 1. c. 51. Slawerne måste wäl ock af dessa Förbindelser tagit sig en större Eftertanka, emedan man intet tilförne finner något Spår til en så stor deras Tilrustning emot sine Nabor, som några År härefter, då de Norske, som i långlige Tider intet härjat på Wenden, eller äljäst något med Slawerne hade obytt, måste undergå deras wåldsamme Medfart och blifwa et Mål för deras Bitterhet. Sturleson T. 2. p. 208-306. skrifwer härom, och huru Wendernes Konung Retibur, med 550 Wendiska Snäckor samt uppå dem 44000 Man och 4000 Hästar, lade sig för Kongälf eller Konghälla År 1135; huru han i Början, uti en Drabbning med Köpmännerne, wäl förlorade 150 af sina Fartyg med deras Besätning: men liiwäl sedan på det hårdaste belägrade Kastället, samt det 3 gånger bestormade, förr än det ändteligen igenom Dagtingning gick öfwer. Hvilket de belägrade sedan fingo största Orsak at ångra; emedan Hedningarne intet höllo, hwad de uppå sin Sida låfwat, utan, twärt emot Ord och Afsked, togo alt Folket, både Män och Qwinnor, til fånga, och ihjälslogo dem, som woro sargade, mycket unge, eller alt för gamle: hwilke de tyckte wara beswärligt at släpa med sig. Följande Året drog Erik Emun emot desse Barbarer, och hemsökte dem i deras eget Land; såsom han förr, än Konghällas Inwånare på detta Wis blefwo handterade, tillika med Ärkebiskop Atser, wid Larsmässotiden sände dem Bud och Warning för et sådant Slawernes Härjande, som de då redan widt omkring på Christna Strander föröfwat, och därwid allestäds bekommit Seger. Detta K. Eriks Härtåg mot Slawerne kan, när Uprinnelsen och Sammanhanget besinnas, icke annorlunda anses, än såsom en Fölgd uppå et wärkligt Religions Krig, hwilket han sig företagit, icke så mycket, eller allenast för den Oförrätt, de Danske lidit af desse Barbarer, som icke mera för at hämnas alt Christet Blod, som Slawarne tilförne utgutit. Det war därföre ingen Ting billigare, än at så wäl Norske, som Swenske borde understödja honom uti detta dess Upsåt.
