20. Stora Malms Sokn i Södermanland, Djulefors Ladugård, Baut. 787: ᛁᚾᚴᛅ᛬ ᚱᛅᛁᛋᛏᛁ᛬ ᛋᛏᛅᛁᚾ᛬ ᚦᛅᚾᛋᛁ᛫ ᚾᛏ᛬ ᚢᛚᛅᛁᚠ᛫ ᛋᛁᚾ᛫ ᛅ - - - ᚴ᛫ ᚼᛅᚾ᛬ ᛅᚢᛋᛏᛅᚱᛚᛅ ᛅᚱᚦᛁᛔᛅᚱᚦᛁ᛬ ᛅᚢᚴ᛬ ᚭ ᛚᛅᚴᛒᛅᚱᚦᛁ ᛚᛅᚾᛏᛁ᛬ ᛅᚾᛏᛅᚦᛁᛋˣ Inga raisti Stain thansi at Ulaif sin a - - - k. Han austarla arthi barthi auk o Langbarthilanti antathis d. ä. Inga reste denne Sten åt Olof sin - - han slogs tappert uti Öster, och andades (eller afled) i Långbardaland.
Hos Ann. Comn. Alex. L. 4. p. 96. beteknas med Longobardien hela Italien, och p. ult. nästan hele Occidenten. Hwarföre det nog kan wara troligt, at wåre Förfäder, som tjänt Grekiske Käjsare, wid Hemkomsten i samma Mening betjänt sig af detta Namn. Sigurd Jorsalafarare, som efter fulla 1100:talet Sjöleds for igenom Njorwasund, eller förbi Gibraltar, in i Medelhafwet, och så til Grekiska Wäldet samt dess Hufwudstad Constantinopel, for därifrån Landwägen, igenom Rom och Westra Käjsardömet samt Danmark, tilbaka til Norje: och så gjorde jämwäl Ragwald Orknöa-Jarl wid pass 50 År därefter: då det tilförene mäst war brukligt at fara härifrån til Grekiska Käjsaredömet igenom Ryssland. Hwaraf kan synas, huru det warit möjligt at fara antingen Östre Leden eller ock den Westre ut til Österländerna och likafullt dö uti Italien. Om Erik Egot, som några År för Norske Konungen for Östre Leden hemifrån igenom Ryssland, är det troligt, at han sammaleds igenom Italien och Tyskland ämnat sig hem til Danmark, så framt Döden förut icke afskurit dess Lifstid på Ön Cypern. Skofte Ögmundson, en förnämlig Norsk Länshöfding, berättas hafwa warit den förste, som ifrån dessa Länder År 1100 med tre sine Söner och 5 Långskep seglat öfwer Westerhafwet til Italien; hwaräst han själf i Rom afled, förr än han hant widare fortsätta sina Resor. Sönerne dogo ock i denna Färd: och den som längst lefde, afsomnade på Sicilien. Sturl. 2. D. 244. S. Men likafullt brukades ändå Östre Wägen länge därefter, och, som troligt synes, alt til dess inbördes Oroligheterna i Ryssland, och Finlands samt Estlands Bekrigande från Svenska Sidan, gjorde en Ände på gamla Förtroligheten bägge Håfwen imellan. Til hwad Tid denne Sten troligen hörer, kan nu slutas så wäl häraf, som af förr anförda Sal. Domprosten Celsii Anmärkningar, p. 82, och Korssfiguren, hwilken intet synes wara äldre, men wäl något yngre, än Gö-
