thyversku, donsku ok girzsku,
ok margar adrar, er geingu um
austur veg. Enn er Yngvar
skildi hana thessar tungr mæla; tha
sagdi hann henni nafn sitt: ok spurdi
tha hana at nafni, ok hverrar
tignar hun væri? Eg heita
Silkesif sagdi hun, ok em ek
Drottning theffa lands ok Rikis. Tha
baud hun Yngvari til borgar med
sier, ok aullu lidi hans. Hann tha
thad. Enn borgarmenn toku skip
theirra, med aullum reida, ok
baru upp under borgina. Yngvar
bio eina haull aullu lidi sinu, ok
lukti hana vannliga; thuiat fullt
var med blotskap allt um hverfis.
Yngvar bad tha vid varazt allt
samneyti heydinna manna; ok
ollum Konum, bannadi hann at
koma i sina haull, utann
Drottningu. Nockurer menn galu
litinn gaum at hans mali; ok let
hann tha drepa. Ok sidann
treyztizt eingi at briota that er hann
baud. Thann vetr var Yngvar thar
i godu yferlæti. Thuiat Drottning
sat hvern dag a tali vid hann, ok
hennar spekingar. Ok sagdi
Yngvar henni af almætti Guds; ok fiell
henni vel i skap su trua. So
unni hun mikit Yngvari, at hun
baud honum at eignazt allt rikit
ok Kongs nafn; ok sielfa sig gaf
hun at lyktum i hans valld, ef
hann villdi thar stadfestast. Enn
hann qvezt, fyst vilia tannsaka
alla utmärkd, icke mindre igenom sin Klädnad, än Skönhet. Detta förnäma Fruntimmer gaf Ingwars Fölge Tekn, at de måtte komma til hänne, och då gick Ingwar af sit Skep, för at besöka denna Prinsessa. Hon frågade, hvad för Folk de woro, eller hwart de ärnade sig; Men Ingwar swarar intet. Ty han wille fresta, om hon kunde tala flera Språk: och röntes då, at hon kunde tala Latin, Tyska, Danska och Grekiska, utom många andra, som i Österländerna då brukliga woro. När Ingwar förnam, at hon kunde dessa Tungomål; sade han hänne sit Namn: och sporde hänne, hwad hon het, och hwad Hederstitel hon hade? Hon swarade: Jag heter Silkesif: och är jag detta Lands och Rikes Drottning. Därefter böd hon Ingwar in til Borgen med sig, och jämwäl alt hans Folk. Han nyttjade hännes Tilbud: och Stadsboerne togo deras Skep med alt Tilbehör, och buro up under Borgen. Ingwar lät tilreda en stor Sal för alt sit Folk, och tilslöt honom mycket wäl, emedan det alt omkring war fullt med Afgudar. Ingwar bad dem agta sig för alt Samwist med hedne Män: och förböd alla Qwinnor, utom Drottningen, komma i sin Boning. Någre hans Män gåfwo liten Agt på hans Tal; men dem lät han dräpa: och sedan wågade ingen bryta hans Bud emot. En
