hlifdu sier ok skutu i moti. Enn
er vikingar fundu, at fast var
fyrir, tha toku their at blasa
smidbelgium, at ofni theim, sem elldr
var i; ok vard af thui mikill gnyr.
Thar stod ok ein eirtrumba: ok
ur henni flo elldr mikill a eitt
skipit, ok brann that a litilli
stundu; so at allt vard at faulska.
enn er Yngvar sa thetta,
harmadi hann skada sin, ok bad færa
sier tundr med vigdum elldi.
Sidann bendi hann upp boga sinn,
ok lagdi or a streing, ok let
koma a aurvar oddinn tundurit med
vigdum elldi. Enn su or flo af
boganum med elldinn i trumbuna,
tha er stod ur ofninum; ok snyzt
elldurinn a sialfa heidingia, ok
brann a litlu augabragdi eyinn,
med aullu samann, monnum ok
skipum. Ok eru adrar eyiarnar
at komnar. Enn thegar Yngvar
heyrdi smidbelgia blaasturinn,
skaut hann vigdum elldi, ok
eyddi so tvi diofuls folki med Guds
fulltingi, at that vard at aungu,
utann faulska. Litlu sidar kom
Yngvar til theirrar uppsprettu, er
ain sell af. Thar sau their dreka
thann, at slikann hofdu their
eigi fyrr sed, fyrir uaxtar
saker, ok mikit Gull liggia under
honum. Their lendu thar skamt
i fra; ok gengu aller a land upp,
ok kvomu thar at, sem drekinn
var vanr at skrida til vazs. Su
Motstånd; och siälf lät han laga Eld med wigdt Eldtyg. Strax kom en Ö farandes emot dem, och anföll dem med en häftig Stenkastning. Men de wärde sig, och skuto tilbaka. När då Sjöröfwarne funne sådant Motstånd, begynte de at med Smidbälgar blåsa på en Ugn, som Eld war uti; och wart däraf et stort Gny. Där stod ock en Koppartrumma: och ur hänne flög mycken Eld på et Fartyg, som däraf råkade i Brand, så at det inom en liten Stund til Falaska förvändes När Ingwar såg detta, gick honom hans Skada til Sinnes, och fordrade Tunder med wigd Eld. Sedan bände han up sin Båge, och lade en Pil på Strängen, samt fäste Tundret wid Udden på Pilen: sköt så denne Pil med Elden uti Trumman som stod utur Ugnen. Och därmed wändes Elden på Hedningarne siälfwe, och urbrände på et litet Ögnablick Ön med alla dess både Man och Skep. Imedlertid komma de andre Öar fram. Men så snart Ingwar fick höra Smedbälgs-Blåsten, sköt han med wigd Eld, och utödde sålunda detta djefwuls Folk igenom Guds Bistånd; så af til Slut af altsammans intet blef öfrigt, utan Askan allena. Litet här efter kom Ingwar til det Ursprung, hwarifrån Ån föll. Där sågo de en, för sin Storlek skull, så förfärlig Drake, at de förr icke set
