skipar hveria nott haullina med
fiolda diofla; ok em ek ein af
theim, sendr at seigia thier
tidindi. En drekar atu hræ Kongs ok
Dætra hans. Enn sumer menn
ætla, at thau se at drekum ordinn.
That skalltu vita Soti, ok segia
Kongi ydrum, Yngvari, at
Haralldr, Svia Kongr[1], fôr fyrir
laungu thessa leid; ok forst hann
i rauda hafs svelg med sinu
foruneyti. Ok er hann nu kominn
her til forrada. Ok til vitnis
saugu minni, er her vardveitt
merki hans i haullinni; ok skal
Yngvar that med sier hafa, ok
senda that til Shithiodar, til thess
at their geingu eige dulder, hvad
af Kongi theirra er ordit. That
skalltu ok segia Yngvari, at han
mun i thessi deyia, med miklum
hluta lids sins. Enn thu Soti! ert
ranglatr ok trulaus; ok thui skal
tu med oss epter dveliazt: enn
Yngvar mun hialpazt af tru
theirri, er hann hefer til Guds. Tha
thagnadi diofullinn, er hann hafdi
thetta mællt. Alla nottina var
thar thyss mikill ok kall. Enn er
morgnadi, kom Yngvar thar, ok
sagdi Soti honum thad er hann
sied ok heirt (hafdi). Ok er
Soti hafdi lokit sinni frasaugn, at
theim ollum aseaundum, fell hann
daudr nidr. Nu tekr Yngvar
merkit, er stod i hollinni: ok for
Namn: och kallade det Siggeum. Hwar Natt regerar hon här i Huset med månge Djäflar: och är jag en af dem, som sänd är at säga dig dessa Tidningar. Drakar åto Konungens och hans Döttrars As; och hålla det så somlige före, at de ock blifwit til Drakar. Det skal du weta, Sote, och säga det til eder Konung, Ingwar, at Harald, Swea Konung, längesedan for denna Led, och omkom med sine Fölgeslagare i Röda Hafwets Swalg: men nu hitkommit at råda öfver denna Ängd; til Witnesbörd hwaraf, hans Fana här i Slottet förvaras, som Ingwar skal hafwa med sig, och sända til Swea Rike, på det, at de där icke längre måtte wara okunnige, hwad af deras Konung blifwit är. Det skal du ock säga til Ingwar, at han med en stor Del af sit Folk snart månde aflida. Men alldenstund du, Sote! är arg och trolös, skal du efter detta med oss dwäljas. Dock må Ingwar hjälpas af den Tro, som han hafwer til Gud. När detta war sagt, tystnade Djäfwulen; men hela Natten igenom war där mycket Buller och Skri. Wid Morgonens Ankomst, kom Ingwar dit: Och sade Sote honom, hwad han hört och sedt hade. Hvilket då han uttalt, föll han i allas Åsyn neder. Nu tager Ingwar Fanan, som stod i Slottet, och far sedan med sit Folk til sina Skep: och sedan han låtit
- ↑ cf. Ad Br. 2: 58.
