Yngvar bad sina menn epter
dveliazt, ok fara eigi so langt fra
skipum sinum, at oviner vorer megi
theim na; Helldr takit her
fiarhlut mikinn af ovinum vorum,
theim vær hofum her drepit. Thar
toku their margskonar gersimar
ok mikinn fiarhlut, ok baru til
skipa. Tha kom Julfr med
herinn: ok fylker lidi sinu, ok lystr
upp herôpi. En Yngvari kom
thetta ovart: ok lætr hefiazt
undann. Tha let hann kasta
hersporum fyrir fætr theim. That
kunu their eigi at varazt: ok hlupu
thar a. Ok er their kendu
hvasleik broddanna, hugduzt their
ordner fyrir fiolkyngi. Enn Yngvar
var epter vid herbuder; ok kioru
thar ôf gersima. Tha sau their
mikinn kvenna-flock ganga til
herbudanna. Ok toko at leika
fagurt. Yngvar bad tha so varazt
konurnar, sem hina versto
eiturorma. Enn er apna tok, ok
herinn biozt til suefns at fara, geck
Kvennfolkit i herbuder til
theirra. Enn su er tignuzt var,
skipadi sier reckiu hia Yngvari. Tha
reiddizt hann, ok tok tygilknif,
ok lagdi til hennar i
kvennskopinn. Enn er lidit sa hans
tiltekiur; toku their at reka fra sier
thessar ovendis konur. Ok tho
voro nockurer, their at ei stoduzt
theirra blidlæti af diofuligri
fiolkyngi: ok lagu hia theim. Enn
Ingwar kom då, imellan Sköldarnes Öpning uppå den, och drap alle Konung Bjolfs Söner, emedan han siälf flydde undan. Kong Julfr sökte fast efter, och dref de flyende framför sig. Men Ingwar bad sine Män dwäljas efter, och icke fara så långt ifrå Skep, at wåre Owänner, sade han: måtte dem bekomma. Tager, for han fort, häldre på Stället mycken Egendom af wåre Fiender, som wi här nedergjort hafwe. De togo där många Slags Kostbarheter och mycket Ägodelar, som de alt buro til Skepen. I det samma kom Julfr med Hären tilbaka och upstälde sit Folk, samt slog up Härrop; Men såsom detta war för Ingwar owäntadt, så lät han wäl sit Folk wika undan, men lät ock tillika kasta Härspårar eller Fotanglar för de efterkommandes Fötter, som de intet kunde märka eller agta sig före. De lupo därföre uppå dem: och när de kände Broddarnes Hwasslek, tänkte de, at de woro utkomne för Trollskap. Men Ingwar blef qwar wid Tälten: och walde sig där med de sine, öfwermåttan månge Ägodelar. I det samma fingo de se en stor Qwinnoflock komma ditåt: som uppå sit Sätt, begynte wackert at leka. Ingwar förestälte då sit Folk, at de borde agta sig för dessa Qwinnor såsom för de wärste Etterormar. När
