själv, så att uppehållet blir tillräckligt långt. Ledaren får därigenom lättare avdelningen med sig och har även lättare att hålla intresset vid makt. Ett exempel: vid giv — akt bör man under uppehållet hinna att långsamt räkna till tre.
Varje kommando skall åtlydas ögonblicklingen, och rörelsen utföras snabbt med största möjliga samtakt och under absolut tystnad. Ledaren bör själv tänka på sin hållning, så att hon kan stå som ett exempel för sin avdelning. Kommandot bör ske från den plats, där ledaren har bästa överblicken över truppen. Intet fel får undgå ledarens öga. Har någon i avdelningen ej förstått en instruktion eller missförstått den, så förklara om igen, en, två, tre ggr., men förlora ej tålamodet! Tål aldrig ouppmärksamhet eller slarv! Instruera aldrig i giv-akt, utan kommendera först: Lediga!
I många fall är den kommenderandes röst ej tillräckligt stark för att göra sig hörd. Särskilt gäller detta vid friluftsövningar. Då är visselpipan till stor hjälp. Den bör dock ananvändas med urskiljning, t. ex. ej då truppen befinner sig i närheten av bostäder, där någon lätt kan bli störd i sitt arbete. Dessutom bör ledaren noga tillse, att flickorna ej använda visselpipa utan bestämd order.
Följande visselsignaler (— betyder lång, . betyder kort) må användas:
| — | Tystnad! Flickorna stanna på giv akt och avvakta kommando. |
| — — — — | Spridning. ”Gå längre bort”. |
| .... | Samling. ”Kom närmare”. |
| —.—.—. | Alarm. |
| ...— | Ptrledare hit. |
| — — —. | Uppställning (förut bestämd). |
Dessa signaler skall varje scoutflicka känna till. Varje signal åtlydes ögonblickligen, vilket arbete hon än håller på med.
Handsignaler:
Handen föres flera ggr. från sida till sida framför ansiktet = nej.
Handen föres med utsträckt arm långsamt från sida till sida = spridning.
