Sida:Instruktionsbok för Sveriges Flickscouter 1924.pdf/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
29

VI. HÄLSNING OCH SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Scouthälsning utföres med högra handen vänd framåt med tummen mot lillfingrets nagel, de övriga fingrarna sträckta uppåt. Detta är alla scouters hälsning och hemliga tecken och har sin symboliska betydelse. — De tre uppåtsträckta fingrarna erinra om löftets tre punkter, och den länk, som bildas av tummen och lillfingret, om den stora kedjan av vänner och kamrater inom scoutrörelsen.

Vid all hälsning iakttages god hållning, och blicken riktas på den, för vilken hälsning sker.

Sveriges flagga och fana hälsas med högra ar­men sträckt framåt, uppåt, handen vänd mot flag­gan. Främmande nations flagga hälsas såsom Sveriges flagga eller enligt respektive lands ve­dertagna bruk.

Stor hälsning: handen lyftes till pannan eller hatten. Den utföres:

  • för alla scoutledare, även sådana, som äro scou­ten personligen obekanta,
  • för var och en, som bär hedersmärke,
  • för patrulledare och ledarscouter.

Liten hälsning: handen hålles i höjd med axeln. Den utföres:

  • för vice patrulledare,
  • för flick- och gosscouter.

Civilklädd scoutflicka hälsar som vanligt.

När en scout skakar hand med en annan scout, sker det med vänster hand.

Stillastående scouttrupp hälsar efter kommandoordet: ”Hälsning”, varvid alla göra stor hälsning. Upphör på kom­mandoordet: ”Hälsning upphör”.

Marscherande scouttrupp hälsar efter kom:ord: ”Hälsning

3