är, varken bättre eller sämre, att vilja se allt i sitt rätta ljus. - En scoutflicka måste man obetingat kunna lita på i stort och smått, hon skall vara lika trofast som sann.
- En scoutflicka besinnar alltid sin plikt mot Gud och fosterlandet.
Detta bud innesluter egentligen i sig hela lagen, ty utan sann gudsfruktan förmår ingen fylla de plikter, lagen pålägger oss. Kärleken till Gud och vördnaden för allt heligt måste tränga ned i vårt innersta, om vi skola kunna bli människor efter Guds vilja och sådana medborgare, som Sverige behöver. — Den uppriktige fosterlandsvännen aktar och vördar Sveriges flagga, landets symbol, och vet, att samhällsordning och laglydnad äro villkor för frid och endräkt inom ett land.
- En scoutflicka lyder villigt sina föräldrar, lärare och förmän.
Det finns ingen sann lydnad, som ej sker villigt, vare sig det gäller lydnaden mot Gud, mot andra människor, såväl äldre som yngre, eller mot samvetets röst. Lydnad är grundvillkoret för all disciplin. Självövervinnelse och självbehärskning är självdisciplin. Genom att ej svika gjorda föresatser, genom att följa det rättas krav fostras viljan.
- En scoutflicka är vänlig, uppmärksam och hövisk, samt hjälper andra, särskilt de svaga.
En scoutflicka måste vara sådan — vänlig, uppmärksam och hövisk — att andra med lätthet kunna begära och ta’ emot hjälp av henne, vare sig det är frågan om t. ex. en praktisk handräckning eller vänlighet mot ensamma och sorgsna, eller det goda exemplets stöd för de svaga karaktärerna o. s. v. Alla människor, vi möta, äro mer eller mindre i behov av vår kärlek och vårt deltagande. Kärleken är förstående och fördragsam och har ej rum för det hårda dömandet. Andras tankar, känslor och åsikter äro värda vår aktning, även om de ej äro desamma som våra egna.
- En scoutflicka är god kamrat och vän med varje annan scoutflicka.
Av en god kamrat måste man först och främst fordra, att hon är sann, modig, ett gott exempel, trofast även under svårigheter, pålitlig och självuppoffrande; kamratandan in-
