ögat lämnar fig. 4 behövlig anvisning. Av denna figur framgår tydligen, hurusom den allmänt förekommande lekaren kan anses obehövlig och att densamma med fördel kan ersättas av ett öga, vilket sliter sejnfallet mindre. Ty en påstickning med ”två halvslag om egen part” i enlighet med fig. 5, vilken i motsats till den i fig. 4 visade, giver lekaren tillfälle att rotera omkring sin axel, omöjliggör flaggans hissande i topp och bör därför ej användas.
Påstickning bör åtsamsas (åtdragas) väl, så att sladdarna ej krypa ut.
Efter påstickningen bör flaggan hissas ”väl i topp” d. v. s. den ”hissande parten” av sejnfallet, påstucken vid flagglikets övre del, tages väl styv, varigenom det övre skotsteket kommer att pressas mot ”sejnfallsknappens” underkant (fig. 6). Den hissande parten belägges därefter med så många kryss-slag omkring den å flaggstångens (flaggspelets) nedre del befintliga beläggningsknappen (fig. 7) att fastgöringen ej kan slira. Därefter tages den ”nedhalande parten” av sejnfallet väl styv och belägges, liksom den hissande parten, i kryss-slag omkring knappen. Å flagga, hissad under gaffel, kan naturligtvis ej den nedhalande parten tagas styv, ty då skulle flaggan ej kunna blåsa ut akter om seglet.
Mot här ovan angivna regler brytes mycket
Fig. 3
Fig. 4
Fig. 5
