Fig. 6
Fig. 7
ofta. Dels hissas flaggan ej väl i topp med sträckt sejnfall, utan man låter den svaja för slappt (slängande) sejnfall, ofta en eller annan decimeter från sejnfallsknappen, dels är påstickningen ofta nog slarvig. Skillnaden mellan en väl och en slarvigt hissad flagga framgår tydligast uti fig. 8, vars högra bild (b) icke torde vara en främmande syn för dem, som en dag, då stilje råder, beskåda livet vid sjöstädernas kajer.
Slutligen ser man ej så sällan, huru sejnfallen beläggas någonstädes vid sidan av flaggstången, varigenom det kommer att bilda en betydlig vinkel med denna; ett dylikt förfaringssätt kan ej annat än betecknas som mycket smaklöst.
Åsynen av en väl hissad flagga gör alltid ett glädjande intryck och ingiver ovillkorligen den tanken, att flaggans ägare har den rätta uppfattningen om vården av nationens sinnebild.
Flaggans hissande på halv stång.
Först i topp. Sedan halas den ned, tills övre delen av flaggans ”stående lik” nått 1/3 av stången från toppen. Då flaggan nedhalas för dagen, hissas den först i topp, därefter sker nedhalning. .
Fig. 8
