Sida:Instruktionsbok för Sveriges Flickscouter 1924.pdf/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
51

5. KUNNA RITA MINST 50 KARTTECKEN PÅ 1:100.000 KARTAN OCH KÄNNA KOM­PASSENS 8 VIKTIGASTE STRECK

Detta prov, såväl som orienteringsprovet till II klass, ut­gör ensamt för sig intet avslutat helt, utan båda äro de lös­ryckta delar, som helt och hållet avse att vara en förbere­delse till det slutliga kartläsningsprovet i I klass.

Det första man bör lära känna är kartan själv och alla de tecken, som äro utsatta på densamma. En karta är en planrit­ning, en uppifrån sedd avbildning av terrängen, utförd i en viss angiven förminskningsgrad eller skala. Kartans för­minskning är överallt densamma, så att alla avstånd på kartan alltid äro samma bråkdel av motsvarande avstånd på fältet.

Vi scouter använda alltid generalstabens topografiska kar­tor. Dessa äro utgivna, dels i gradblad, dels i rektangelblad.

Gradbladen, som begränsas av meridianer och paralleller, om­fatta norra delen av landet och äro ritade i skala 1:200.000 (1/200.000 skala), vissa blad även i skala 1:100.000.

De rektangulära bladen, som begränsas av räta linjer, obe­roende av de geografiska linjerna, omfatta södra och meller­sta Sverige och äro ritade i skala 1:100.000 (1/100.000 skala). På dessa kartor är alltså varje avstånd 100.000 (200.000) ggr. förminskat, och en längdenhet på kartan motsvarar 100.000 (200.000) längdenheter i verkligheten. 1 dm. på kartan mot­svarar 100.000 dm. = 1 mil (200.000 dm. — 2 mil) i verk­ligheten, 1 cm. på kartan 100.000 cm. — 1 km. (200.000 cm. = 2 km.) i verkligheten; 1 mm. på kartan 100.000 mm. = 100 m. (200.000 mm. — 200 m.) i verkligheten.

Kartan utgör en så långt möjligt är fullständig avbildning av terrängen och på densamma återfinnas:

  1. Fördelningen av land och vatten.
  2. Terrängens ytformer eller fördelningen av höjder, sänkor och slättmark.