Sida:Instruktionsbok för Sveriges Flickscouter 1924.pdf/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
52
  1. Terrängbeklädnaden eller fördelningen av skog och öppen mark samt förekomsten av ljung- och sandhedar, mossar och dylikt.
  2. Alla i terrängen förekommande gränser, vägar, byggnader och andra föremål eller m. a. o. de egentliga karttecknen.
  3. Namn på delar av den kartlagda trakten och på å kartan utsatta karttecken.
  4. Kartbladet korsande meridianer och paralleller.

Vi ha ovan nämnt, att en karta alltid är ritad i bestämd, angiven skala. Detta gäller dock endast ritningen av terrän­gens ytformer och beskaffenhet och föremålens inbördes läge, med ett ord alla kartans avstånd. Själva karttecknen äro där­emot ritade större än den angivna skalan, emedan det skulle vara omöjligt att rita dem så små, som skalan fordrar. En landsväg ritas t. ex. ungefär 10 ggr. för bred. — Allt detta gäller endast de här ifrågavarande mindre skalorna; ritar man i skala 1:10.000 eller större skalor, skall allt ritas i den angivna skalan.

Många karttecken ritas alltid i visst väderstreck = ligga ”orienterade”. Sådana karttecken äro: kärr, sank äng, ljung­ hed, kyrkor, prästgård, gästgivaregård, prick, sjömärke, hamn, ankarplats, lastageplats, marknadsplats, optisk telegraf, vä­derkvarn, koppargruva, industriell anläggning. Följande tec­ken ritas dessutom med grövre streck i öster och söder: barr- och lövskog, landsväg, fyr, fyrskepp, båk, skeppsvarv, tross- och utredningsförråd, nederlagssjukhus, triangelpunkt, silvergruva, masugn, pontontecknen i flottbro. — En del tecken ritas olika i olika skalor, och för övrigt finns det vid de flesta av dem en hel del småsaker att lägga märke till.

Riksgräns är i verkligheten utmärkt med en uthuggen gata i skog samt eljest med s. k. riksrösen. På kartan inläggas dessa rösen i gränsen på de punkter, där de finnas i verklig­heten, och då de alla äro numrerade, utgöra de utmärkta ori­enteringspunkter.

Landsväg. Det tjockare strecket går alltid i Ö och S. Då vägen kröker, kommer det kanske tillfälligtvis i N eller V, ty man rättar sig efter vägens huvudriktning. Förändras denna, fortsättes i alla fall det tjockare strecket på samma