timmen långsamt lossa på bindeln och låta cirkulationen för ett ögonblick komma i gång trots blodförlusten. Om möjligt skall man ersätta åtsnörningen med ett tryckförband på själva såret. Då tryckförbandet är lagt, lossar man med stor försiktighet på åtsnörningen, men låter alltid bindeln sitta kvar, så att man åter kan dra till, om tryckförbandet skulle visa sig ej vara tillräckligt. Ett tryckförband har den fördelen framför åtsnörningen, att det pressar samman den av skurna pulsådern utan att helt och hållet avbryta cirkulationen i lemmen. Å kroppsdelar, där åtsnörning ej kan användas, samt såsom förut nämnts för att ersätta densamma, lägges tryckförband. Närmast såret bör man helst lägga något sterilt eller i brist härpå något så rent som möjligt t. ex. en bykad näsduk, en handduk, en linnelapp, sedan en hård boll av bomull, uti vilken helst inlägges ett hårt föremål, en sten, en träbit e. d. Vid tryckförband bör bindan rullas upp en bit, ty då får man mer kraft att draga åt, så att blodet ej kan framtränga. Om man på grund av t. ex. något benbrott ej kan lägga ett tryckförband på själva såret, lägges det på närmast centrala tryckpunkt.
Blödningar äro oftast blandade, d. v. s. den svåraste blödningen är åtföljd av lättare. Man behandlar efter den svåraste graden.
Blodet från en blodåder är mörkrött och kommer ej stötvis från hjärtat, utan strömmar lugnt om än kraftigt mot hjärtat. Patienten skall även vid större blodåderblödningar, liksom vid pulsåderblödningar, intaga sittande eller liggande ställning med den skadade kroppsdelen i högläge. Behandlin-
