framstupa, kryper så långt under honom, att han kommer att ligga tvärs över bärarens vänstra (högra) skuldra, med större delen av kroppen liggande nedåt dennes rygg, bild 5. Därefter fattar man med sin vänstra (högra) arm om den sanslöses ben, bild 6, reser sig upp och griper tag om dennes vänstra (högra) hand på så sätt, att man har sin egen högra (vänstra) arm fullkomligt fri att stödja sig med. Om den skadade kan stå, underlättas fattningen och lyftningen oerhört. Dessa grepp bör var och en lära sig. En svag person kan naturligtvis ej ens efter denna metod bära en tung, och skall i synnerhet ej göra det i onödan. Man utväljer därför den minsta, lättaste scouten till ”offer” och låter de starkaste utföra lyft ningen, medan de övriga se på.
Bårar förfärdigas av vad som finnes till hands. Man får ta all sin uppfinningsförmåga till hjälp och vara så praktisk som möjligt. Om man t. ex. med ett par remmar eller rep fäster en käpp vid vardera kanten av en stolsits, får man en utmärkt sittbår. Av ett par gärdsgårdsstörar och granris, vidjor, skärp, band e. d. kan man förfärdiga en liggbår. Likaså är en stege, om den ej är för klumpig, en grind, en säng, fullt användbart material. Man kan också vända flera scoutblusar, så att ärmarna komma inuti, och träda stänger genom ärmarna. Båren förstärkes helst med några scoutskärp. Efter samma idé kan man använda kappor, rockar, vanliga blusar, säckar. Man kan även sy ihop långsidorna av ett lakan eller en filt och träda stänger igenom. Om man, som förut nämnts, dragit ett lakan e. d. under en svårt skadad, kan man sy eller rulla fast stänger i lakanets långsidor, så att det blir lättare att bära. En bår av två störar eller stänger och en livlina eller