kunde han med större effektivitet fortsätta belägringen. De danska undsättningsförsöken blevo allt svårare att genomföra, de svenska lägren flyttades allt närmare, så att staden var innesluten från fyra sidor. Det syntes vara en tidsfråga, när kapitulationen skulle bli nödvändig.
Under tiden togs omsider det avgörande steget till avbrytandet av förbindelsen med Danmark. Ett allmänt möte hade utlysts att hållas i Strängnäs vid pingsttiden 1523, och här infunno sig rikets råd och adel, köpstadsmän, bergsmän och menige allmogens fullmäktige. För de närmare omständigheterna vid detta märkliga tillfälle har man hittills huvudsakligen varit hänvisad till Peder Swarts kortfattade redogörelse, men denna kan numera kompletteras genom en nyligen av Sven Tunberg upptäckt och i dagarna publicerad relation av två lybeckare, Bernd Bomhower och Herman Plönnies, som vid tillfället voro närvarande och tydligen spelade en mycket betydelsefull roll. En sammanställning av båda dessa källor låter ungefär följande händelseförlopp framskymta.
Under valförberedelserna höll domprosten i Västerås mäster Knut en latinsk oration, utmynnande i det förslaget, att svenskarna nu borde kora sig en konung, så att »detta väldelige, berömmelige konungsriket icke nu längre skulle hållas för någons ladugård … och icke vara för-
