26
forskningen synes också benägen att acceptera Peder Swarts framställning såsom i huvudsak riktig och konstatera dess överensstämmelse med riksdagens bevarade akter, om också tolkningen och betoningen av de avgörande händelserna i vissa punkter blivit en annan än den hävdvunna. Förloppet skulle i korthet kunna framställas på följande sätt.
Konungen öppnar förhandlingarna med att låta (möjligen sin sekreterare Laurentius Andreæ) uppläsa en vidlyftig proposition, innehållande dels ett försvar för det rådande regeringssystemet, särskilt på det kyrkliga området, dels en bjärt teckning av rikets, såväl statens som ridderskapets, ekonomiska nödtillstånd, som satte hela dess självständighet i fara. Så kommer den dramatiska scenen: efter biskop Brasks och Ture Jönssons avböjande svar på kungens vädjan om hjälp följer dennes stränga strafftal till ständerna, avsägelse av kronan och tillbakaträdande från förhandlingarna. Saken är bragt till sin spets. Hierarkiens och aristokratiens koryféer ha än en gång gått ihop för att sätta krokben för det nationella kungadömet; man skulle kunna säga, att striden är en tvekamp mellan Gustav Vasa och Ture Jönsson, regeringen och oppositionen, en tvekamp, som ytterst gäller, om den förre eller den senare i fortsättningen skall regera Sveriges rike. Genom att sätta allt på sin spets vill kungen framtvinga
