34
driva honom därifrån, om han inte regerade dem till behag. Det var icke lätt att hos denna trotsiga allmoge anhålla om nya pålagor, särskilt för skulden till Lybeck, eller att framtvinga respekt för fogdarna och lydnad för kungens befallningar. Stämplingar även utanför landets gränser voro icke främmande för dessa upprorsmän: den s. k. Daljunkern hade försänkningar i Norge, och klockupproret företogs samtidigt medatt den avsatte Kristian II gjorde en invasion från Norge för att återtaga sitt förlorade rike.
Under denna ständiga oro och därtill under dagligt tryck av ekonomiska bekymmer hade Gustav Vasa att upprätthålla statens krav och rikets styrelse. Bristen på skolade och pålitliga medhjälpare men även hans egen inneboende härskarnatur och mångsidiga läggning gjorde, att statsarbetet kom att falla på kungens person på ett sätt, som en senare tid med dess arbetsfördelning har svårt att sätta sig in i. Hans liv var tidvis nästan en ständig resa. På större marknader, t. ex. Distingsmarknaden och Eriksmässan i Uppsala, möten och ting infann han sig för att samtala med den församlade menigheten, redogöra för sina åtgärder, träffa avtal om handel och köpenskap, ge upplysningar om den politiska ställningen och påverka opinionen i önskvärd riktning. Gustav Vasa hade stor makt över det talade ordet. En krönika berättar,
