efter Peder Swart ofta citerade orden: »Antingen skulle där bliva en lydig landsände eller platt en ödes landsände. Men fiendelandsände vill han där ingalunda hava, förr skulle han där så hålla mönstring, att aldrig efter den dag skulle där höras hund eller hane». Och han lät handling följa på orden: ett anial myndiga Dalabönder, bland dem några av Gustavs medhjälpare och vänner från anno 1521, fingo med döden sona sina landsmäns upprepade försök att stå den mäktige kungen emot.
☆
Under senare delen av 1530-talet förmärkes en viss förändring i Gustav Vasas styrelseprinciper, vilken åtminstone delvis kan sättas i samband med nya inflytelser från hans omgivning. Under sin första regeringstid hade konungen lidit stor brist på inhemska medhjälpare, särskilt sådana som kunde vara honom till tjänst med kansligöromål, och fördenskull i ganska stor utsträckning anlitat utlänningar, i synnerhet tyskar. En av dessa var Wulf Gyler, vilken under åtskilliga år var kungens mest anlitade diplomat och, såsom den nyaste forskningen klargjort, på det utrikespolitiska området spelat en vida större roll än man förut antagit. Ett par andra personer, som tillhörde konung Gustavs utländska medarbetarkrets på 1520-talet, voro Johan av Hoya, gift med
