40
land för att stilla det missnöje, som de nämnda åtgärderna liksom även de kyrkliga nyheterna väckt. Han liknar sig vid Moses och påminner om huru han med sin egen person och med ringa makt satt sig upp emot och befriat dem ifrån »den gruvelige blodhund och tyrann gamble konung Kristiern». Överlägset anvisar han undersåtarna deras rätta plats: »Vakter I edre hus, åkrer, äng, hustrur, barn, fä och boskap och sätter oss intet mål uti vårt regemente eller religionen. Förty oss bör på Guds och rättvisans vegnar och efter all naturlig skäl, att vi såsom en kristelig konung här uppå jorden eder och alla andre våre undersåtar bud och regler settia skole, och vele, att I, så framt I undfly vele vårt svåre straff och vrede, skole vare vår konungslige bud hörige och lydoge både uti de verldslige saker så ock uti religionen».
Den jäsning, som konungens nya härskarlater framkallat och som givit anledning till detta brev, lade sig icke, tvärtom yppade den sig tid efter annan i oroligheter, vilka i synnerhet hade en härd i Småland. I denna gränsbygd levde en styvsint allmoge, alltid beredd att sätta sig upp emot kungliga fogdar och adelsmän och alldeles särskilt förbittrad över den senaste tidens många förordningar och pålagor. Många bönder hade på detta sätt kommit i konflikt med lagen och myndigheterna och rymt till skogs för att öka den
