efter allt att döma synes konungen ha haft summan till sitt förfogande. Icke utan skäl gällde Gustav Vasa för att vara en av Europas rikaste furstar.
☆
Gustav Vasas ekonomiska verksamhet inskränkte sig icke till statens och hans egna affärer och egendom, han ville överblicka landets alla materiella resurser och kontrollera deras användning, och hans omsorger sträckte sig till alla grenar av näringslivet, framför allt jordbruk, bergshantering och handel. Överallt ingrep han med goda råd, patriarkaliska förmaningar eller stränga mandat. Det blev ett statsligt förmynderskap, som ibland kunde kännas besvärligt nog men som i det hela var välgörande.
Av Sveriges befolkning — ungefär ½ milj. i det egentliga Sverige — levde på Gustav Vasas tid omkring 5% i städer (d. v. s. ungefär Uppsalas nuvarande folkmängd), av den övriga folkmängden sysselsatte bergshanteringen ungefär 4%, de återstående 91% ägnade sig åt lantbruk. Den sistnämnda näringsgrenens förkovran måste därför även ur statens sypunkt bli ett huvudintresse. Konungen ansåg sig ofta ha anledning till klagomål över och ingripande mot böndernas lättja, oföretagsamhet och försumlighet. I brev till skattebönderna i Kalmar län förklarade han sig
