54
1553 »änteligen vilja, att alla skattegods såväl som andra hemman skola bliva brukade, så att kronan därutav kan ske fyllest och skäl med skatt och alla andra utlagor»; om någon bonde ödelade eller fördärvade sitt hemman, så att kronan icke fick sitt av detsamma, skulle det förfalla under kronan, och fogden skulle sätta annan bonde på hemmanet. Östgötabönderna botades 1559, med anledning av deras bristfälliga sätt att bruka jorden, med en årlig »dikesyn» och rannsakning, varvid de som icke dikade och röjde sin åker och äng utan läto dem »skoggånga och igenväxa» skulle bestraffas med höga böter. Ibland klagade kungen över att bönderna lågo och trängdes för många på ett hemman i stället för att taga upp nyodlingar, en annan gång över att de försummade sitt jordbruk för att »fara omkring landet och dricka gästabud och kyrkomässa»; för att förhindra det sistnämnda avlyste konungen 1540 alla helgdagar, som icke voro påbjudna i den heliga skrift. Likaså ivrade han mot alla ansatser till onyttig lyx i dräkt och levnadssätt bland bönderna; han varnar för engelskt kläde och annan flärd och förklarar, att den största hedern för allmogen är åker och äng väl hävdad, humlegårdar, skönt mjöl och malt, god boskap, oxar, kor, får och annat slikt. Emellanåt kunde han också ge positiva råd och detaljerade föreskrifter: i det ofta
