citerade brevet till ölänningarna (27 aug. 1541) förordnas, att bonden skall ha allt hö inbärgat i ladorna senast den 29 juli; han skall icke slå eller lägga under lien för var gång mera gräs, än han kan räfsa på en dag eller högst två, stacka och bärga under tak, och icke låta den första hösåtan vänta på den sista, såsom hittills varit bruk på landet. Sina egna »avelsgårdar» sökte konungen göra till mönstergårdar med avseende på omsorgsfull skötsel och även vissa nyheter, t. ex. import av engelska får.
Resultatet av alla dessa ansträngningar är svårt att fastställa; dock bör det nog icke skattas alltför högt. Det förnämsta hindret för jordbrukets utveckling, jordens uppdelning i småägor, kvarstod alltjämt och för övrigt ända långt in på 1700-talet. Jordbrukets drift, med hänsyn till skiftesbruk, gödsling m. m., var också högst outvecklad. På grund av den ringa folkmängden räckte emellertid produktionen väl till för landets behov. Vad beträffar de odlade produkterna, är att märka, att kornet, som nu för tiden intager en mera blygsam plats, då stod främst, medan rollen var ombytt för havren. Rotfrukter, särskilt potatis, saknades fullständigt.
Större positiva resultat torde ha vunnits av Gustav Vasas arbete för bergshanteringen. Sala silvergruva, som ej långt förut upptäckts, gav jämförelsevis rik avkastning (vissa år över 20,000
