språkkunskap, oföretagsamhet och bristande sinne för affärer. Konungen klagade över att köpmännen översvämmade vissa utländska orter med sina varor och därigenom konkurrerade ihjäl varandra, så att deras varor blevo »platt föraktade och fingo ligga i träcken». Kom återigen en främmande affärsman till Sverige, då trängdes man kring hans varor som »svultna svin om mäsken och dravet», varigenom priserna drevos oskäligt i höjden. Kungen ålade borgarna att endast införa sådant, som riket kunde ha nytta av, han gav detaljerade föreskrifter om, till vilka pris man borde köpa utländska och sälja svenska varor, och vid inträdande dyrtid utfärdade han emellanåt exportförbud för olika slag av »ätande varor».
Siffrorna för importen 1559 över Stockholm, Gävle och Söderköping (sålunda Lödöse icke medräknat) ge vid handen, att salt och humle komma främst med resp. 169,900 och 158,200 mark (motsvarande 44% av hela införseln), därnäst kläde, siden och andra textilvaror (35,6%), kram och specerier (11,8%), vin och öl (3,5%). På exportsidan komma för samma år och samma orter produkterna i följande ordning: osmundjärn och stångjärn (28,2%), smör, talg, ister och tran (27,4%), hudar och skinn (20%), trävaror (17%), spannmål (4,2%), tjära (1,2%), fisk (1%).