V.
Den yttre politiken.
GUSTAV VASAS utrikespolitik bestämdes under större delen av hans regering i främsta rummet av förhållandet till de båda grannarna och medtävlarna inom den trängre östersjövärlden, Danmark och Lybeck. Därtill kommo såsom viktiga ledmotiv farhågorna för den avsatte Kristian Tyrann och hans anhang i Tyskland och strävandena att neutralisera dessas planer. Slutligen inriktades Gustav Vasas blick under det sista decenniet företrädesvis åt öster, emot problem, som skulle komma att behärska Sveriges politiska framtid.
Det är helt naturligt, att det efter den våldsamt brutna unionen med Danmark skulle kvarstå varjehanda friktionspunkter och ömtåliga förhållanden mellan de forna unionsbröderna. Redan det geografiska läget medförde detta. Sverige var inklämt mellan å ena sidan Danmark, som behärskade båda stränderna av Öresund, å andra sidan Norge, som täckte nästan hela dess västra gräns. Endast med en smal landremsa vid Göta älvs Mynning hade Sverige öppet tillträde åt vä-
