Släktarvet var i flera avscenden rikt och lysande. Fadern, riksrådet Erik Johansson, synes visserligen, att döma av de fåtaliga underrättelser man har om honom, icke ha varit någon man av större mått — snarare torde intellektuellt påbrå från närmaste håll vara att härleda från modern, Cecilia Månsdotter av Ekasläkten — men Vasaätten hade i flera tidigare generationer och andra grenar visat prov på rik begåvning och stor handlingskraft, och ett värdefullt tillskott hade säkerligen kommit genom farfaderns, Johan Kristerssons, giftermål med Brita Sture, Sten Sture den äldres syster. Detta äktenskap hade även tillfört släkten betydande godsförvärv vid arvskiftet efter den gamle riksföreståndaren, så att Vasaätten även beträffande ekonomiska resurser var en av de mest betydande i landet; huvudgården var Rydboholm, till vilken Erik Johansson och Gustav Eriksson skrevo sig. Johan Kristerssons giftermål hade också haft den följden, att han och hans ättlingar helt och med iver anslöto sig till det nationella partiet, Sturepartiet. Såsom systerson till Kristina Gyllenstierna, Sten Sture den yngres gemål, var Gustav Eriksson lierad även med den yngre Sturesläkten. Om därtill lägges umgänget med den store bondeledaren och danskfienden Hemming Gadh, som krönikan uttryckligen framhåller, så torde vara angivna de viktigaste inflytelser, som verkade bestämmande
