78
om de personliga egenskaperna. Systersonen framhåller konungens »övernaturligt goda minne», hans skarpsinniga omdöme, hans stora lätthet att sätta sig in i och bedöma saker på de mest skilda områden: målningar och »beläten», porträtt, byggnader, landskap, djurs, örters och träds proportioner och egenskaper. Han älskade musik, både sång och instrument, och var själv en »artist» både i att sjunga och spela; hans älsklingsinstrument var lutan, som han trakterade varje afton, när han var ensam. När han var obekymrad och »oförtörnad», var han »en ljuvlig, lustig och lättsinnig herre» i »snack och tal», han hade lätt att umgås med folk och anpassa sina ord efter var och ens stånd och villkor. Han var »svåre lyckosam» i alla sina dagar, hade tur i spel — som han dock sällan idkade —, i krigssaker, i åkerbruk och boskapsskötsel, i fiske och malmfynd, ja, till och med i att upptäcka dolda skatter i jorden. Han var gudfruktig och förde ett ärbart liv; fastän han gärna umgicks med »täcke och däglige kvinnors personer», blev han såsom ogift aldrig beryktad för att ha någon konkubin, ej heller visste man att berätta om några hans oäkta barn, utan han var trogen i sitt äktenskap.
Sitt första gifte ingick Gustav Vasa — av politiska skäl, som förut äro omtalade — år 1531 med Katarina av Saxen-Lauenburg, och han hade med
