glad med sine trogne män», och då det höga värdfolket en afton i egen person bar in konfekt och dricka.
Den glada och trevna familjeidyllen avbröts plötsligt, då drottning Margareta vid knappt 38 års ålder avled år 1551. Händelsen grep konungen djupt; »då miste solen sitt sken», säger Per Brahe, när han omtalar densamma. Knappt ett år därefter (1552) höll konungen emellertid i Vadstena under mycken pomp och ståt sitt tredje bröllop, med den vackra sextonåriga Katarina Gustavsdotter (Stenbock), dotter till konungens svåger och förtrogne medarbetare Gustav Olovsson. Äktenskapet blev barnlöst men lyckligt; särskilt var den unga drottningen en god styvmoder åt den talrikt uppväxande barnskaran från de tidigare äktenskapen.
Åt barnens uppfostran hade konungen alltid ägnat den största omsorg både genom tillkallande av skickliga lärare och genom eget deltagande däri. Han brukade — berättar en gammal skrift — på äldre dagar efter måltiden framför eldbrasan tala till sina barn liksom förfädren, de gamle göter. »Gören nödde krig, onödde frid!» sade han. »Men hotar grannen, så slån till: varen svenske!» Andra kärnord, som citeras efter Gustav Vasa, äro hans uttryck om svenskarna, att »de prata och kacka i deras eget bo», och att de äro »ett ostyrigt och för storverk fallet folk».
