82
När barnen växte upp, inträdde bekymren för deras skull; särskilt de två äldsta sönerna kommo vid sina försök att emancipera sig från den faderliga myndigheten i ganska allvarliga kollisioner med densamma, varom ofta bistra förmaningsbrev från den gamle fadern vittna. Johan ådrog sig dessa huvudsakligen genom sin livländska äventyrspolitik, i faderns ögon ett bevis på bristande verklighetssinne och benägenhet att jaga efter chimärer, som väckte hans oro. Hos den äldste sonen Erik hade han att beklaga sig över praktlystnad och slöseri, sådana dessa drag särskilt utvecklade sig vid det hov, som den unge hertigen inrättat åt sig på Kalmar slott. Men vad som mest fyllde honom med oro var Eriks med stor ståt och dryga kostnader igångsatta giftermålsunderhandling med drottning Elisabet i England. Då Erik trots alla motigheter och ganska tydligt avböjande svar beslöt att själv begiva sig till England, blev fadern högeligen uppbragt och uppbjöd hela sin auktoritet för att avstyra sonens oförnuftiga steg. »Oss förundrar storligen» — heter det i ett brev, skrivet under konungens sista levnadsår — »vad det betyder, att ditt fädernerike är dig så lett blivit, att du det så litet vårdar och aktar begiva dig därifrån uti allsomstörsta farlighet uppå skadelige, ovisse och omöjelige saker.» Ännu en familjesorg bereddes den gamle konungen genom dottern Cecilias på ett
