Sida:Jane Eyre (sv).djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
127
jane eyre.

tillstängda, liknade den en korridor i någon Riddar Blåskäggs slott.

Under det jag långsamt vandrade framåt, träffades mitt öra af ett ljud, som jag på ett så ödsligt ställe minst hade väntat att få höra — ett skratt. Det var ett besynnerligt, afmätt, tvunget och hemskt skratt. Jag stannade; ljudet upphörde, men blott för ett ögonblick — det började åter och denna gång högre; ty första gången var det, ehuru tydligt, likväl temligen lågt samt slutade med ett gällt, skallande gapskratt, som tycktes väcka ett eko i hvart och ett af dessa ödsliga rum, ehuru det utgick från blott ett enda, och jag kunde ha utpekat den dörr, hvarifrån detta ljud kom.

»Mrs Fairfax!» ropade jag, ty jag hörde henne nu komma nedför trappan. »Hörde ni detta högljudda skratt? Hvem skrattar väl på det sättet?»

»Förmodligen någon af tjenstfolket,» svarade hon; »kanhända Grace Poole.»

»Hörde ni det?» frågade jag åter.

»Ja visst. Jag hör henne ofta; hon sitter och syr i ett af de här rummen. Lea är ibland hos henne, och då föra de ofta oljud tillsammans.»

Skrattet upprepades ånyo med ett lågt och entonigt ljud och öfvergick slutligen i ett besynnerligt mummel.

»Grace!» ropade mrs Fairfax.

Jag väntade verkligen icke att någon gratie skulle svara, ty detta skratt var det mest hemska och öfvernaturliga skratt, som jag någonsin hört; och om det ej hade varit midt på middagen, då inga spöklika omständigheter åtföljde det sällsamma skrattet och då hvarken tid eller rum gynnade någon fruktan, skulle jag helt säkert blifvit fattad af en vidskeplig förskräckelse. Utgången visade dock huru dåraktigt det var af mig att ens hysa en känsla af förvåning.

Den mig närmast belägna dörren öppnades, och en piga kom ut i gången — en qvinna mellan trettio och fyratio år, undersätsig och groflemmad, med rödt hår och med ett simpelt och uttryckslöst ansigte. Man kunde knapt tänka sig en mindre romanesk eller mindre spöklik varelse.

»Här hålles för mycket buller, Grace,» sade mrs Fairfax. »Kom ihåg de föreskrifter, som du fått!» Grace neg och gick tillbaka in i rummet, utan att svara något.