Sida:Jane Eyre (sv).djvu/328

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
54
jane eyre.

lika gerna se er, mr Rochester, utstyrd i en teaterkostym, som mig sjelf klädd i en hofdams klädning; och jag säger inte, att ni är vacker, fastän jag älskar er högt och innerligt — alltför innerligt, för att vilja smickra er. Smickra ni inte heller mig.»

Han fortfor likväl i samma anda, utan att låtsa om mina förlägna böner. »Ännu denna dag skall jag taga dig med mig i vagnen och fara till Millcote, der du skall utvälja dig några klädningstyger. Jag har sagt, att vi gifta oss fyra veckor härefter. Vi skola i allsköns tysthet låta viga oss i kyrkan der borta, och sedan för jag dig genast med mig till London. Efter ett kort vistande derstädes ämnar jag föra min skatt till soligare, varmare nejder — till Frankrikes vingårdar och Italiens slätter — och hon skall se allt märkvärdigt, hvarom forntidens sagor och nyare tiders häfder förtälja; hon skall göra bekantskap med lifvet i de stora städerna och lära att värdera sig sjelf genom en opartisk jemförelse med andra.»

»Skall jag resa med er, sir?»

»Vi skola uppehålla oss i Paris, Rom och Neapel; i Florens, Venedig och Wien; alla länder, som jag genomrest, skall också du besöka, och öfver hvarje fläck, på hvilken jag trampat med tunga steg, skall din lilla nätta, spänstiga fot sväfva. För tio år sedan genomströfvade jag Europa lik en vansinnig, med äckel och leda, hat och raseri till följeslagare; nu vill jag som en förbättrad menniska, med renadt hjerta, besöka samma ställen, med en tröstande engel vid min sida.»

Jag skrattade åt honom, då han sade detta. »Jag är ingen engel», sade jag, »och vill inte heller vara någon, förrän jag dör. Jag vill vara den jag är. Mr Rochester, ni måste hvarken vänta eller fordra något himmelskt af mig — ni skulle lika litet kunna finna det hos mig, som jag hos er. Också räknar jag alls inte derpå.»

»Hvad väntar du då af mig, Jane?»

»För en liten tid — en mycket liten tid — kommer ni kanske att vara sådan, som ni nu är, och sedan kommer ni att bli kall och sedan nyckfull och derpå sträf och sträng, och jag kommer att få mycket besvär med att kunna behaga er; men när ni slutligen blir riktigt van vid mig, så skall ni kanske tycka om mig igen, — märk väl,