Sida:Jane Eyre (sv).djvu/469

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
195
jane eyre.

»Ert språk vittnar inte om mycken värme, och ändock lider ni djupt. Ni ser medtagen ut.»

»Det tror jag inte, och om jag också magrat något, så kommer det sig af oro för min stora plan, for hvilken det ännu finnes hinder i vägen. Jag måste, tyvärr, gång efter annan uppskjuta tiden för min afresa. Senast i dag mottog jag underrättelse om att den efterträdare, jag så länge väntat, ännu inte kan komma på tre månader och kanske inte kommer förr än om sex.»

»Ni darrar och rodnar så snart miss Oliver träder in i skolrummet.»

Ännu en gång syntes han öfverraskad. Han hade icke trott att en qvinna dristade tala så till en man. Hvad mig beträffar, kände jag mig helt obesvärad. Så snart jag kommit i beröring med folk af fast och förbehållsam karakter, har jag icke kunnat gifva mig ro, förrän jag öfvervunnit de hinder deras slutenhet lagt i vägen och tillkämpat mig deras förtroende.

»Ni är då verkligen en rätt egen menniska», yttrade han, »och inte särdeles försynt. Ni har någonting beslutsamt i ert väsende, lika visst som ert öga är skarpt; men denna gång har ni till en del missförstått mina sinnesrörelser. De äro inte så djupa och mäktiga, som ni inbillar er. Om jag rodnar och darrar i miss Olivers närvaro, så vittnar dock inte detta om så mycken svaghet som ni behagar tro. Det är vekt och omanligt, jag medger det, men det är blott en svallning i mitt blod, inte en svaghet i min själ; ty denna är fast som en klippa, rotad i djupet af hafvets vågor. Anse mig för hvad jag är: en kall och hårdhjertad man.»

Jag log misstroget.

»Ni har tillkämpat er mitt förtroende, och nu skall ni få det fullständigt. Grunddraget i min karakter, om jag utan skonsamhet blottar den, är kall och hårdhjertad ärelystnad. Den enda ömmare känsla, som hos mig finnes, är kärleken till min familj. Förståndet, inte känslan, är min ledsagare; min äregirighet är obegränsad, mitt begär att stiga högre och verka mera än andra gifver mig ingen ro. Jag aktar högt uthållighet och ihärdighet samt flit och talanger, emedan dessa äro de medel, genom hvilka man uträttar det stora och sjelf blir stor. Hvad er angår, har