Sida:Jane Eyre (sv).djvu/470

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
196
jane eyre.

jag med intresse följt er verksamhet, emedan jag funnit er vara en qvinna, mer än de flesta mäktig sjelfbeherskning, ordning och energi, alls inte derföre att jag hyser något särdeles deltagande för de lidanden ni genomgått eller ännu kämpar med.»

»Ni synes helst vilja gälla för en hednisk filosof.»

»För ingen del; ty, märk väl, mellan mig och en panteistisk tänkare är den skilnad, att jag är en troende — tror på evangelium. Ni använder ett oriktigt biord. Jag är inte en hednisk, men en kristen filosof, en anhängare af Jesu lära. Såsom hans lärjunge har jag antagit hans höga och milda läror, hvilka jag vill försvara och utbreda. Redan från min barndom var jag religiöst stämd, och kristendomen har hos mig verkat följande förändring: det ringa fröet, slägtkärleken, har den utvecklat till menniskokärlekens allt öfverskuggande träd; min sjelfsäkra menskliga rättskänsla har den utbildat till den fromma känslan af den gudomliga rättfärdigheten; min egoistiska ärelystnad har den ombytt till den djupa åhågan att utvidga min Herres och Mästares rike, att vinna segrar för korsets fana. Allt detta har religionen verkat i mig, den har till det bättre användt det ursprungliga råämnet, den har förädlat och pånyttfödt den naturliga menniskan. Dock skall den inte fullt kunna öfvervinna den senare, förr än det som dödligt är påtagit sig odödlighetens klädnad.»

Med dessa ord tog han sin hatt, som låg på bordet bredvid porträttet. Ännu en gång betraktade han detta.

»Hon är älsklig», sade han halfhögt. »Hon gör verkligen rätt för sitt namn[1]

»Vill ni då inte ha ett porträtt af henne?»

»Hvartill skall det tjena? Det lönar inte mödan.»

Han betäckte porträttet med det tunna pappersblad, på hvilket jag vid målandet plägade lägga min hand, för att icke smutsa ned velinen. Hvad han nu blef varse på detta papper, det var mig omöjligt att förstå, men någonting var det, ty han ryckte det hastigt till sig, såg på nedra kanten och kastade på mig en helt egen, obegriplig blick, en blick, som ljungeldslikt for öfver min gestalt, mitt

  1. Rosamunda (Rosa mundi) = Verldens ros.