med två revolvrar om sex skott, inträdde i vagnen. Deras vittnen stadnade utanför och låste igen om dem. Vid första ljud från ånghvisslan skulle de börja eldgifningen... och efter två minuters förlopp skulle man hemta ut ur vagnen hvad som funnes qvar af dessa båda gentlemen.
Ingenting kunde vara enklare, ja det var till och med så enkelt, att Fix och Passepartout kände sina hjertan klappa så häftigt, att de voro nära att brista.
Man väntade på den öfverenskomna hvisslingssignalen, då plötsligt sönderslitande skri hördes, skott beledsagade dem, men de kommo ej från den åt duellanterna upplåtna vagnen. Dessa skott kommo tvärtom från främsta delen af tåget och fortplantade sig utefter hela vagnraden, och fasaväckande skrän banade sig väg ur det inre af trainen.
Öfverste Proctor och Phileas Fogg kommo rusande ur vagnen med revolvrarna i händerna och skyndade fram åt det håll, hvarifrån skotten och ropen hördes starkast.
De hade förstått, att trainen blifvit anfallen af ett band Sioux-indianer.
Dessa djerfva indianer voro ej framme för första gången på detta sätt, utan hade flera gånger stoppat bantåg. Enligt sin vana hade de medan tåget gick hoppat upp på stigbrädena, till ett antal af hundrade omkring, och klättrat upp på vagnarna liksom en clown på en häst i galopp.
Dessa Sioux-indianer voro försedda med gevär. Från dem kommo skotten, på hvilka passagerarne, nästan allesammans beväpnade, svarade med revolverskott. Lokomotivföraren och eldaren voro halfdöda af klubbslag. En Sioux-höfding, som sökte stoppa trainen, men
