Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

226

timmen efter den andra förflöt. Han visste icke hvad han skulle taga sig till. Flera gånger tänkte han tala om alltsammans för mrs Aouda. Men han insåg hur den unga qvinnan skulle mottaga detta. Hvilket beslut skulle han fatta? Han var frestad att begifva sig ut på de vidsträckta snöslätterna för att leta efter Fogg. Det vore kanske icke omöjligt att få reda på honom. Fotspåren efter truppen voro ännu intryckta i snön, men vid ett nytt snöfall vore ju alla intryck utplånade.

Nu blef Fix alldeles modlös. Han kände liksom en obetvinglig lust att öfvergifva hela affären. Just nu erbjöd sig också tillfälle att lemna stationen Kearney och fortsätta denna resa, som varit så rik på motgångar.

Klockan omkring tu på eftermiddagen, just under det snön kom dansande ned i stora flingor, hördes nemligen uthållande hvisslingar öster ifrån. Ett oerhördt stort föremål, som föregicks af ett blekrödt sken, närmade sig långsamt, det förstorades betydligt af dimman, som gaf det ett fantastiskt utseende.

Man väntade också ännu en train öster ifrån. Den hjelp som man på telegrafväg begärt kunde dock icke anlända så snart, och trainen från Omaha till San Francisco skulle ej passera förr än följande dagen. Allas uppmärksamhet var spänd.

Detta lokomotiv, som kom med sakta fart och allt jemt hvisslade så starkt, var detsamma som blifvit afkoppladt från trainen och fortsatt sin färd med en så förfärande hastighet; det förde med sig föraren och eldaren, halft liflösa. Det hade farit fram på skenorna flera mil, sedan hade elden slocknat af brist på bränsle, ånga hade ej kunnat bildas, efter hand saktades dess