― 104 ―
fria hushållningen kostade mycket. En följd af dåliga
år bragte slutligen affärerna fullständigt på obestånd,
och då öfversten sedan dog, återstod intet annat
än att göra konkurs.
Familjen hade varit talrik, men de flesta barnen hade dött innan de blifvit fullvuxna, och nu hade öfverstinnan endast tvenne barn qvar, sonen Karl, som var student och lärare i en privat skola, och dottern Klara, nyss fylda tjugu år.
De bodde i ett af de tarfligaste husen vid vestra chaussén i en liten våning på tre rum och kök. Det var allt mycket anspråkslöst, men hyran var billig, och det var hufvudsaken, dä familjen ej hade annat att lefva af, än sonens lilla lön från skolan och modrens ytterst knappa pension. Det enda som följde med från det gamla hemmet, var modrens och fadrens svartnade porträtt och ett gammalt, värdelöst piano, vid hvilket under de lyckligare tiderna barnen hade stått sä ofta, lyssnande till modrens sång.
Karl gjorde hvad han kunde för att göra hemmet gladt och skingra den tryckta stämning, som fadrens död och de så sorgligt ändrade förhållandena medförde. De qvällar han kunde komma tidigare hem, satt han med modren och systern och
