Norby föreslog. De afslutades omsider på det sättet, att Gottland skulle öfverlemnas åt Fredrik, hvaremot Norby erhöll Sölvitsborgs län i Skåne, och icke allenast en fullkomlig tillgift för sig och de som varit med honom, utan äfven en förbindelse om betalning för dem af hans folk som ännu hade att fordra sin aflöning. Dessa vilkor blefvo uppfyllda. Men Norby kunde icke aflägga den hämd han hyste mot sina gamla fiender. Han utrustade åter kapare, och sedan Svenskarna uppbragt ett af hans skepp bemödade han sig på alla sätt att förmå Fredrik till ett krig emot Gustaf. Fredrik, som fruktade denne orolige man så mycket mer, som han icke var säker för ett nytt anfall af Christjern, underrätade Gustaf om Norbys planer, och båda Konungarna beslöto att samfält angripa honom. Förtviflad utrustade Norby en liten flotta för att trotsa sina fiender, men anfallen af deras samfälta styrka förlorade han de fleste af sina
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/162
Utseende