Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 217 —
denna skräckbild underhålla ett Nationalhat, som var det starkaste försvar emot Danska Monarkernas påstådda arfsrätt till Svenska Kronan[1]; ett påstående hvilket alltid var fruktansvärdt innan Nationerna sjelfva bevisat sin rättighet att upphöja en ny Dynasti på sin thron och till intet göra alla de anspråk som kunde motsäga dess val. Visserligen var det först med Gustaf Wasa som Sverige började
att vinna ett anseende bland Europas
Kalm. Un. Hist. Del. III.K
- ↑ Man har uppgjort den sällsamma Anekdoten, att Carl X. icke ville förena Dannemark med Sverige, emedan han fruktade att någon af hans efterträdare, förledd af Selands blidare klimat, skulle der förlägga sitt Residens, och en ny Kalmare Union på detta sätt uppkomma. Det är lyckligt för Carls rykte at denna berättelse har alla möjliga historiska facta emot sig, ty om den varit sann, skulle den bevisat att Konungen hyste en svag tanka om sina efterträdares politik.
