Malcolm-Castle fick hon ett brev från sin man, vari han uttalade sin förhoppning om att snart kunna vara hemma igen. Men redan samma kväll erhöll hon ett nytt brev, som meddelade henne, att hans hemresa blivit fördröjd till följd av åtskilliga svårigheter. Och ett par dagar därefter kom åter ett brev, vari lord Glenarvan så öppet beklagade sig över amiralitetet och all den motvillighet, han mötte, att även lady Helena började känna sig otålig.
Samma afton trädde slottsintendenten in till henne och anmälde, att en ung flicka och en gosse, som sågo ut att vara resande, frågade efter lord Glenarvan. Kanske ville hennes nåd taga emot dem, eftersom lorden själv icke var hemma.
— Låt dem stiga in! sade lady Helena.
Några minuter därefter stodo de båda resande i rummet. Och på deras likhet med varandra kunde man strax se, att det var bror och syster. Flickan som kunde vara omkring sexton eller sjutton år, hade ett täckt och behagligt utseende och var enkelt men omsorgsfullt klädd. Hon höll vid handen sin bror, en gosse av endast tolv års ålder, men som i sitt väsen hade någonting så oförskräckt, som om han redan kände sig vara sin systers beskyddare.
— Ni önskar tala med mig, sade lady Helena uppmuntrande till den unga flickan, som syntes något försagd.
