Newtons Philosophiæ naturalis Principia mathematica utkom 1689, men det dröjde länge, innan hans gravitationsteori slog igenom. Den första disputation i Uppsala, vari den omnämnes, är av Frondius under Elvius 1703, men ännu 1711 ansåg Elvius Newtons Principia för ren abstraktion.
Sådan var fysikens ställning i Uppsala, ända till dess att den moderna fysiken i full utsträckning där infördes på 1730-talet av trenne berömda män, Anders Celsius, Nils Wallerius[1] och Samuel Klingenstierna. Redan som vikarie åt Klingenstierna föredrog Celsius modern fysik. Även som professor i astronomi sysslade han mycket med detta ämne och i flera av hans förnämsta uppsatser behandlas fysikaliska arbeten, bland vilka må nämnas hans talrika jordmagnetiska undersökningar och av sambandet mellan norrskenet och jordmagnetismen, studier över svenska landets höjning (då den s. k. »vattuminskningen»), förbättringar av termometern o. s. v.
Nils Wallerius bidrog kanske mest att sprida fysikaliska kunskaper bland studenterna genom sina utmärkta och talrikt besökta lektioner under sin docent- och adjunktstid. Men Nils Wallerius har också den äran att vara den förste i vårt land, som utfört experiment, som än i dag äro de grundläggande för en viktig del av fysiken, nämligen läran om ångornas natur och lagarna för deras avdunstning och kondensation. De voro i skarpaste strid mot då gällande åsikter och inledde den långvarigaste och mest förbittrade strid, som förekommit inom fysiken och som varade, till dess
- ↑ Nils Wallerius, f. 1⁄1 1706, stud. 1725, fil. mag. 1729, docent 1735, adjunkt 1737 i fil. fak. Föreläste filosofi och matematiska ämnena med oerhört tillopp av åhörare, men arbetade i fysik. Professor i teoretisk filosofi efter Ullén 1750. Kalseniansk teol. prof. 1755. T. D., Domprost. D. 1764.
