visitationer på både kvinnor och män midt på öppen väg; Rist säger, att det särskildt var en svår tid för de fetlagda — alldeles såsom under detta krig fallet lär vara vid Öresund. Vid Nordsjökusten var smugglingen ännu mer genomförd i Bremen, som enligt Max Schäfer, den senaste skildraren af dess öden under kontinentalsystemet, var en ren »smyghandelsmetropol»; det drog särskild nytta af hvad Vandal kallat kustens amfibienatur, i det man tack vare die Watten, de många öarna i vattenbrynet, kunde smuggla in varor direkt från engelsmännen. Engelska källor skildra hur råsocker sändes, då raffinad förbjöds, och sockervatten då man förbjöd råsocker, hur kaffe gick in som hästbönor, socker som stärkelse och hur namnen på peppar voro legio. Samma system florerade emellertid från Göteborg i nordväst rundt alla Europas kuster till Saloniki i sydost, utan att metoderna varierade i någon högre grad. På Balkanhalfön förekommo antagligen de mest primitiva utvägarna; socker fraktades i smålådor på högst ett par hundra kilogram för att kunna klöfjas på hästar och åsnor samt i detta skick föras af väpnade band genom Bosnien, Serbien och Ungern till Wien. Bäst bevakadt var utan fråga det egentliga Frankrike, men äfven där frodades smuggleriet enligt både engelska och franska vittnesbörd i stor utsträckning. I samma dagar som Berlindekretet utslungades, då redan den nya prohibitiva tullförfattningen gällde för själfva Frankrike, skildrade den engelska tidskriften Monthly Magazine efter sakkunnigas uppgifter, hur engelska varor af olika slag efter fransk beställning exporterades till Frankrike öfver alla dess gränser och lätt kunde assureras ända till mottagningsorten samt att de omedelbart efter ankomsten stämplades som fransk tillverkning och gällde som bevis för den franska industriens höga ståndpunkt. Sjövägen lär insmugglingen ha skett, särskildt från Cowes, under förklädnad af fiskredskap, lufttäta bojar fyllda med engelska varor, midt för vaktfartygens ögon.
Genom detta allestädes närvarande system fick smugglingen en prägel af normalitet, som hade stor betydelse särskildt för Napoleons följande politik och som utgör ännu ett betecknande drag i den allmänna motsats mellan sken och verklighet, hvaraf politiken behärskas. På båda sidor användes smugglarna som ordinarie handelsförbindelse i sådana fall, där man ej ville vidkännas en trafik som man ej kunde undvara. Ett par bref från Napoleon äro därvid särskildt slående. I en redan tidigare omnämnd varning (bland de många andra till brodern konung Louis af Holland) skrifver kejsaren (3 april 1808): »Om
