Kungsträdgården, med hvilka Stockholms borgerskap firade hans återkomst.
Men öfverallt i landet jäste missnöjet, och medan konungen under de sista månaderna af år 1791 mest uppehöll sig på Haga och Drottningholm, sysselsatt med öfverläggningar med de franska prinsarnas ombud baron d’Escars och ryske ministern grefve Stackelberg m. fl., och, om man får tro skandalkrönikan, med allehanda orgier till ersättning för det försvunna societetslifvet, rustade sig partierna för den stundande riksdagen. Inom adeln samlade och mönstrade både rojalisterna och patrioterna sina krafter, och i den gamle generalens hus på Blasieholmen spunnos de ränker, som om några månader skulle få sin i vårt lands historia enastående lösning. Följderna häraf för generalen själf skola liksom hans senare öden framdeles omtalas.
