grefve Cronstedt —, men då hvarken i slottet eller för öfrigt i staden fanns något lämpligt rum att användas till rikssal, hade en sådan af trä uppförts intill nordöstra sidan af slottet. Byggnaden, som var 86 alnar lång, 26 alnar bred och 19 alnar hög, var ett kraftprof på drift och snabbhet af landshöfding af Nordin. Den 2 januari utsågs platsen och lades grunden, och den 23 var allt färdigt. Salen hade 12 fönster, amfiteatrarna voro inredda med golf och trappor samt bänkar för 1,400 personer. Den kungliga tronen var med barriären och behöriga planer uppbyggd 3 alnar från golfvet. Det hela säges ha haft »ett intagande utseende. Salens storlek, de förträffliga mästerstycken af konungens historiska gobeliner, hvarmed den blifvit beklädd, barriären för amfiteatrarna, bänkarna och det öfriga, öfverdraget med blått kläde, tätt öfversǎlladt med kronor, den kungliga tronen af blått sammet med dess rika broderier; allt var ägnadt att sysselsätta sinnet och fägna ögat.»
Sekreta utskottet, där konungen själf fungerade som ordförande, höll sina sammankomster i den s. k. stora eller stensalen på nedre botten i slottet. Framför ena väggen, som till en del doldes af ett förhänge af blått damast, stod konungens stol med en från vinden nedtagen eldskärm mellan sig och spiseln, hvilken skärm blef den oskyldiga orsaken till mycket gräl och åtskillig ond blod. Den var nämligen målad med figurer, och på en af afdelningarna syntes fyra markattor, fängslade med kedjor och dansande efter en harlekins piska. Oppositionen ville däri nödvändigt se en skandalös allegori på de fyra stånden, men om markattorna voro dessa, skulle väl harlekin föreställa konungen, och i så
